Har alldrig förstått det viktiga med att fira traditiner som midsommar och påsk. Det är ju bara någonting mittemellan Julen, är det verkligen så kul att dansa små grodorna runt en stång till fiolspelanda knätofs nissar. Och en lomhörd tant vid mikrofonen som anstränger sig så mycke att hon nästan spricker. Eller trängas 30 personer på en minimal båt hela dagen med en öl i vardera hand för att sen inte minnas nånting dagen efter. Nej vi struntar i stången, grillningen,kubspel och grodor. Våren "midsommar" firas på en kryssning med bad ,shopping och drinkar.och gör som vi vill barnen proppar socker och spelar bort pengar, min man jämför taxfree priser resten kollar film i h jag mammi dricker latte och tar en cigg på soldäck.Glad Midsommar!

Sommaren är här och skolan är slut, för de barn som släpat sig iväg några timmar varje dag. Men en del har inte ens orkat några timmar. Och bredvid alla dessa barn och ungdomar finns en mamma som till varje pris stöttar,tjatar,mutar, pratar,bråkar, skriver, planererar,peppar,organiserar, gråter, skrattar,tröttnar men mest av allt dom ger alldrig upp. Den långa kampen mot världen runtomkring,den oförstående,hårda världen full av regler hinder och NEJ. Jag är så imponerad och inspirerad av alla dessa starka kvinnor som gång på gång reser sig igen trots tuffa motgångar.Visst blir vi alla bitter fittor ibland.Men det är mänskligt.och väldigt förståeligt för den som vet hur alla dessa familjer lever och har det.men å andra sidan tror jag glädjen är större för en mamma som sett sitt barn från att vara hemmasittare till attt gå till skolan. Än föräldrar där barnen kommer hem och visar sina bra betyg. Verklig lycka är de små stegen för oss med barn och ungdomar som har autism ADHD och liknande.Så till alla dessa dessa underbara mammor och barn vill jag säga ni är underbara, lyckligt lottade, unika och helt enkelt bäst. KramJenny

Mitt dagar, mina veckor mina månader består alltid av samma saker. Det är ungefär som ett maratonlopp som jag är med i och jag springer och springer fast jag vet att mållinjen är utom räckhåll. Men ändå vägrar jag att ge upp och lägga mig ner, vill inte komma sist. Vissa dagar är det glädje och skratt och jag kan nästan se mållinjen, medans andra dagar är tröstlösa, ångestfyllda och loppet är redan avgjort. Och jag ligger där på marken och tänker vad gjorde jag för fel i dag? Vad gick snett? Orkar jag resa på och försöka igen? Kommer jag alltid att gå runt med dåligt samvete? .Finns det kanske en manual jag kan följa där det står punkt för punkt, hur jag får pusslet att gå ihop. Hur jag ska behålla min identitet, mitt spontana jag, att vara tacksam för det lilla, fånga ljusglimtarna i det som är jobbigt. Att inte ge sig förens man står där på mållinjen och tänker jag klarade det, trots allt så vann jag min inre seger.

Det skrivs mycket om medeciner och barn med olika funktionsnedsättningar, en del skriver man ska inte droga sina barn utan hitta andra lösningar och hjälpmedel. Men om man alldrig får hjälp och inte, hittar len lösning. Och när man ser sitt barn lida, då säger man som förälder nu är det nog. Medecin blir då det enda alternativet för att få tillvaron att funka. Så ja jag är för medecin även om den innehåller låga doser av narkotika. Sen kan alla andra sitta där och tycka och tänka vad dom vill, för jag är mamma till en underbar speciell tjej. Som behöver sin medecin.

Nu har jag bestämt att år 2013 ska bli mitt år. Jag ska lära mig att lyssna på mig själv vad jag vill och orkar. Låter kanske enkelt men det kommer bli en stor utmaning för mig. Att inte sätta sig själv sist på prioriterings listan utan tillåta en viss egoism. Att få egen tid där bara mina tankar finns. Nu ska jag bli hel igen fri från stress och negativ energi. Och första steget gjorde jag i dag då jag provade heeling,det var en positiv upplevelse jag kom dit uppstressad till 120 och gick därifrån lugn som en filbunke.God Natt

Efter en paus från mitt bloggande är det dax igen att skriva lite. Nu har vi julledigt ganska lugnt och skönt, jag får samla kraft inför det nya året med dess prövningar.Men med ledigheten kommer också rastlöshet hos både femåringen och fjortonåringen, skolan är bra för det blir mer rutiner och trötthet på kvällen. Tänk om jag kunde få en liten del av ADHD då kunde jag också va uppe till tre på natten trots sömntablett. Jag får bestämt lägga in fler uttröttande aktiviteter under resten av lovet, även om det innebär långa diskussioner och kommentarer som.. Det här var bortkastad tid eller varför ska jag göra det här.! Ja du behöver göra av med energi och motion är super när man har ADHD svarar jag pedagogiskt och för att jag vill sova på natten....

När något går sönder hemma, kan man antingen laga det eller köpa nytt .En enkel lösning på ett problem och bränner man en plåt med smörgåsar, ja ät dom en då eller släng dom. :)Men när själen är lite trasig och behöver lagas är det lite svårare att hitta reservdelar, det tar lite längre tid innan den blir hel igen. Den kanske blir stående på verkstaden ett bra tag, men till slut blir den ganska bra kanske lite kantstött,och inte lika glänsande som tidigare.Men med noga skötsel och omtanke håller den och det är viktigast...

I dag var jag till  en väldigt noggrann All shaham läkare, som ansåg att jag absolut skulle ta alla tänkbara prover man kan ta.  Jaha tänkte jag är detta verkligen nödvändigt. Men jag gick i väg till den snälla sjuksköterskan ,jag tror hon fattade att jag är spruträdd  eftersom en till kom in för att hålla mig i handen. Sen tömde dom mig på fem rör blod, och lindade typ en miljon varv med gasbinda runt armen . Undrar om plåstren var slut eller om hon trode det skulle

rinna ur några liter extra blod.  

Men vilken tur jag överlevde!!